Meuse
  Bild 1. Meuse i Frankrike. Foto: Per Abrahamsson
   
  Slussriktning 
  Bild 2. Markering av slussriktning i kanalkort 
V Vatten vid förtöjningsplatsen verkstad Verkstad
  E El vid förtöjningsplatsen WF   Wi-Fi, WLAN
  WC Toalett R   Restaurang/Café/Bar
  D Dusch  M   Livsmedel, stormarknad
  Tvättmaskin     Grillplats 
  Torktumlare      Bank 
  B Båtmack med bensin och diesel     Post 
  BD   Båtmack med bara diesel     Läkare, sjukvård 
  G   Gasol     Apotek 
  F    Fekaliesug   hallbad Badhall
      Spilloljehantering    Utomhusbad 
      Bilgevattenhantering    Cykeluthyrning 
    Tömning kemtoa    Båtuthyrning 
    Båttillbehör   Vinteruppläggning Vinteruppläggning
    Tätort Tätort med alla faciliteter      
   
  Vignett 
  Bild 3. Franskt Vignette 
   
  Regionskarta Belgien 
  Bild 4. Regioner i Belgien 
   
  Masten ombord
  Bild 5. Med masten ombord 
Inre vattenvägar

Med inre vattenvägar menas på denna hemsida alla navigerbara vattenleder innanför kustlinjen som kanaler, floder, åar och sjöar. Detta stämmer väl överens med terminologin som gäller i Europas kanaler, sjöar och floder. Normalt skiljer man inte mellan floder och åar på Europas kontinent, men är det uppenbart att det enligt svensk terminologi inte är en flod så har jag ibland använt å i mina beteckningar.

Fart och distans. På Europas inre vattenvägar använder man metriska systemet för fart och distans, d.v.s. man mäter hastigheten i km/tim och avstånd i km. Moderna GPS-plottrar och loggar går i regel att ställa om till detta.

Motströms och medströms, vänster och höger strandbank. Det är många gånger bra att känna till dessa termer, t.ex. om slussvakten frågar i radion om man skall slussa upp eller ner, se även Slussar. Enligt CEVNI definieras uppströms riktningen mot flodens källa eller i en lyftande sluss och nedströms alltså åt andra hållet. Vissa slussar kan ibland vara lyftande och ibland sänkande, beroende av vattenståndet. Ett sådant exempel är när man slussar in på Rhen. I de fallen får man rätta sig efter kanalmyndigheternas definition. På toppen av en kanal definieras vändpunkten av kanalmyndigheten och har definitivt bytt riktning när man kommer till den sänkande slussen.

I en del kanalkort går det att utläsa kanalens riktning genom att titta på slussarnas markering. Ett exempel visas i bild 2, som är ett utdrag från ett kanalkort över Canal du Midi. Slussarna är utmärkta som pilspetsar. Går man i pilarnas riktning går man motströms. På bilden byter kanalen riktning mellan sluss Océan 17 och la Méditerranée 18.

Vänster strandbank är den man har till vänster (babord) när man går medströms och höger den man har till höger (styrbord). Det kan alltså även här vara bra att veta om man går mot- eller medströms (upp- eller nedströms). T.ex. är farledsmarkeringar, såväl fasta som flytande, beroende av detta. På vänster sida är märkena gröna och på höger röda. Även märkena som anger att man skall byta sida har olika utseende för vänster och höger sida, se även CEVNI. I hamnbeskrivningar anges ofta vilken sida av vattenvägen en tilläggsplats ligger. Jag har dock försökt undvika detta, och istället angett väderstreck där det kana vara till hjälp, t.ex. vid breda vattendrag.

Djupgåendet (ty: tiefgang, fr: tirant d'eau ). De djupsiffror som vanligen anges i tabeller och på kanalkort är minsta medeldjup, minskat med en viss säkerhetsmarginal och är max djupgående, se även Kanalregister. Djupgåendet kan variera en hel del beroende av igenslamning, nederbörd, var i kanalen man befinner sig i sidled mm. Tänk på att ofta sticker båten djupare med all last ombord. I regel är det dock inte så farligt med bottenkänning, då det normalt är ganska så mjukt på botten i kanalerna. Man får dock se upp så att man inte fastnar.

På floderna mäter man vattenståndet. Detta brukar visas på en mätsticka, en elektronisk display eller på ett "vattenur". Detta är bl.a. av intresse vid passage under låga broar och andra hinder, där det ofta finns en vattenståndsmätare som anger det omvända vattenståndet, den segelfria höjden under bron.

Observera att vattenståndet inte är detsamma som djupet. Vattenståndet mäts efter speciella regler och det är svårt att hitta någon enkel koppling mellan vattenstånd och djup. Dessutom har olika länder olika system, men det pågår arbete med att harmonisera systemen inom EU. För Rhen och vissa delar av en del floder i Tyskland finns det dock möjlighet att beräkna det aktuella djupet. Läs mer under kanalregistren för de olika länderna.

Det är inte bara vattenståndet som påverkar nivån mellan mätstationerna utan även vattenflödet. Är man osäker så går det att fråga flodpolisen eller i slussar och hamnar. Det går också att kontakta ansvarig vattenmyndighet. Även om det går pråmar på floden så är det inte självklart att du också kan gå om du är djupgående. Om t.ex. pråmen är olastad eller lite lastad kan de gå på betydligt grundare vatten än en djupgående segelbåt.

Normalt brukar det dock inte vara något problem med vattendjupet på de stora floderna. Däremot så finns det en högvattennivå på vissa floder, som t.ex. Rhen. Nivå 1, då trafiken är begränsad, och nivå 2, då all trafik är förbjuden.  Se information i din handbok för CEVNI.

Segelfri höjd (ty: durchfahrtshöhe, fr: tirant d'air)*. Den segelfria höjden under broar och ledningar är i denna hemsida hämtad från kanalkort och annan information. Den definieras enligt Sjöfartsverket som "avståndet från medelhögvattenytan till hindrets lägsta höjd, inom segelbar bredd, reducerat med en säkerhetsmarginal".

* Det kan ju verka lite konstigt att man använder beteckningen segelfri höjd. Man har ju knappast seglen uppe på kanalerna. Men som många andra nautiska begrepp kommer detta från de gamla segelfartygens tid.

Det är ibland tveksamt om uppgifterna är med eller utan säkerhetsmarginal så använd dem med försiktighet. Ligger man på gränsen bör man ta reda på den aktuella vattennivån noggrannare. Många gånger är den segelfria höjden, som nämnts ovan, visad på en vattenståndsmätare bredvid hindret, se även Djupgåendet ovan.

Faciliteter. Det finns gott om möjligheter att ligga gratis utefter kanalerna. På många floder är det dock förbjudet att lägga till på andra platser än inrättade tilläggsplatser. Ligger man utefter kanalbrinken kan det dock bli ganska så oroligt med förbipasserande båtar. Många slussar stänger dock för natten och då ligger man normalt lugnt. Dessutom kan man ibland hitta lugna sidokanaler (stickanaler) där det går att lägga till vid kanalbrinken. På vår kanaltur i Bourgogne 2015 hittade vi flera gratis tilläggsplatser både på Canal du Centre och på Saône. När vi var på kanaltur till Berlin 2011 var det i princip stoppförbud för nöjesbåtar i hela Berlins centrum, men det fanns ett stort antal förtöjningsplatser, utan bekvämligheter, men där man får ligga gratis i 24 timmar. Se Stadt Berlin.

Ibland vill man dock ligga lite mer bekvämt i skyddade hamnar med bättre faciliteter och då får man räkna med en del kostnader som kan variera avsevärt beroende av geografisk plats, båtens storlek och faciliteter. I storstäder som t.ex. centrala Paris får man räkna med ca 30-40 € under högsäsong för ett dygns övernattning för en "normalstor" båt. Med tanke på vad ett hotell i centrala Paris kostar så är det ändå billigt. För mindre städer ligger kostnaderna mellan 10-15 € och på landsbygden 8-10 €. En dusch på ca 5 min kostar omkring 50 cent och tvättmaskin och torktumlare 3-4 € styck. Ofta får man växla till sig poletter till dusch och tvättstuga, och de går inte att använda i andra hamnar.

För de flesta tilläggsplatser har jag lagt in kända bekvämligheter. På en del sidor betecknas dessa enligt förkortningarna i den första kolumnen i listan till höger. Jag har även börjat använda piktogram, se kolumn 2. Avstånd anges med parentes. Exempel: M (10 min) innebär ca 10 min promenadavstånd till livsmedelsaffär eller stormarknad. R (2 km) innebär ca 2 km till närmsta restaurang eller café. Tätorter med flera faciliteter som affärer, restauranger, bank, apotek mm har fått ett eget piktogram. Det förekommer att de allra äldsta beteckningarna i klartext blandas med piktogram.

I stort sett hela Europa har samma regler för tömning av toaletter ombord som de nya reglerna i Sverige. Men efterlevnaden är dålig och det är ont om tömningsstationer för septiktankar. Under vår tur till Berlin våren 2011 upptäckte vi dock att det börjat bli allt vanligare med tömningsstationer för fekalier, åtminstone i Tyskland. För att kunna tömma tanken behövs dock i många fall en adapter som skruvas fast i anslutningen på tanken. Vi försökte att tömma en gång utan adapter men det fungerade inte. Normalt finns det dock en adapter att låna i hamnarna. Kostnaderna för tömning varierade också kraftigt, från 50 cent till 10 €! Vi fick dock en känsla av att en stor del av pengarna i sistnämnda fallet gick i personalens egna fickor, de ville inte skriva något kvitto. Så fråga om kostnaden först!

Förtöjning. På kontinenten är s.k. fingerpontoner vanligt i småbåtshamnar och marinor. De skiljer sig från våra vanliga Y-bommar genom att de är tillräckligt breda och stabila för att gå på. Det är vanligt att det är plats för två båtar mellan pontonerna. Ibland kan de också vara kombinerade med Y-bommar mellan fingerpontonerna. När man närmar sig Medelhavet är det också vanligt att man förtöjer med aktern mot land, men det är en smakfråga. Hamnkaptenen i Carcassonne, på Canal du Midi, hade t.ex. mycket bestämda åsikter om att vi skulle ligga med aktern in när vi lade till där i slutet av april 2010.

Vattenkvalitet. Även om reglerna för tömningsanordningar för septiktankar gäller hela EU-området så har man inte kommit så långt ännu (2015) på många ställen. Det saknas pumpar i många småbåtshamnar och även om det förekommer att man ser badare då och då utefter kanalerna, så är badning inte att rekommendera i kanalerna. Däremot är det strängare med olje- och bränsleutsläpp. Så var försiktig vid länspumpning om det finns olja i spillvattnet och tanka inte överfullt. Det kan bli dyra böter.

Vattenflödet.Elbe, Mosel, Maas/Meuse, Oder och Saône är strömmen normalt inte något problem under sommaren. På Rhône kan strömmen (mot Medelhavet) även under sommaren vara relativt hög, se Rhône. Det kan för många båtar också vara svårt att gå motströms på Rhen (söderut). Där kan strömmen bli upp till 8–9 km/tim, se Kanalregister för Tyskland. Mellan Duisburg och Koblenz är det ca 180 km och för att göra denna sträcka på rimliga fyra dygn, med ca 8 timmars körning per dygn, måste båten kunna gå ca 3 km/timme mer än motströmmen, d.v.s. ca 10–12 km/tim (ca 5,5–7 knop). Vill man gå ännu snabbare, säg på ca tre dygn med 8 timmar om dagen måste man gå med ca 15–17 km/tim (8–9,5 knop).

Km-utmärkning. På många av Europas inre vattenvägar finns det små skyltar på kanalbanken som markerar avståndet i km från ledens början. I Tyskland finns det till och med på vissa sträckor skyltar för var etthundrade meter! En plats position benämns på denna hemsida med vattenvägens beteckning + km + kilometerutmärkningen. Exempel. (ELK, km 26,3) innebär att platsen ligger 300 meter efter kilometerutmärkningen 26 på Elbe-Lübeck kanal (ELK). Om det framgår i texten vilken vattenväg det gäller så kan vattenvägens beteckning uteslutas (t.ex. ELK på Elbe-Lübeck kanal). Normalt är kilometerutmärkningen medströms men kan i vissa fall vara motströms, som t.ex. på Mosel och Moselle.

Kanalbrinkarna. Det är vanligt att kanalbrinkarna är förstärkta mot erosion. Det kan vara allt från stålspont till enkla stockar, ofta förstärkta med någon slags duk. Vid högvatten förekommer det att förstärkningarna ligger under ytan, men i regel finns det då varningsmärken för detta.

Ett fenomen som ofta uppstår vid stålspåntade brinkar är att vågskvalpet från mötande båtar studsar mellan sidorna och kan bli ganska så irriterande. Troligen förstärks känslan av att man börjat anpassa sig till den lugna färden på kanalerna.

Vill man förtöja vid stålspåntade kanalsidor är det bra att använda sina brädfendrar, se även Slussar.

Kanalreparationer. Det förekommer att slussar och kanaler stängs av under vissa tider för reparationsarbeten. För Frankrike kan man kontrollera detta på VNF:s hemsida för kanalreparationer där det finns en interaktiv karta med aktuella arbeten, tider mm. I Tyskland har WSV information om aktuella situationer i slussar, kanaler och floder.

Masttransport. För segelbåtar finns en viktig fråga och det är hur man skall göra med masten. Det vanligast är att man placerar den på en ställning på däcket, se bild 5. Långa master kan dock ställa till med problem i slussar och hamnar så det gäller att göra rätt.

Ett vanligt problem vid slussning är att pråmarna inte stänger av propellern när man skall förtöja bakom dem och det kan bli ganska så svårt att förtöja i propellerströmmen med påföljd att båten lägger sig på tvären i slussen. Risken är då stor att masten på däck kan skadas i båda ändarna. Risken finns också då pråmarna drar på och skall gå ut ur slussen. Då gäller det att inte släppa sina förtöjningar för fort och att hålla tight speciellt i fören. Se även Slussar.

Det har stötts och blötts mycket på Kryssarklubbens media och på olika båtforum hur man gör och om det kan vara säkrare att frakta masten med bil. Här följer några råd som snappats upp från erfarna kanalseglare:

  • I fören bör utsticket inte vara längre än ca en meter och i aktern ca två meter. I aktern är det minst problem och ju bredare båten är ju enklare blir det.
  • Låt inte förstagsprofilen och rullar etc. sticka ut framför masten.
  • Sätt en plasthink på främre ändan av masten som skydd, skriv gärna hur djupt ni sticker under botten på den så mötande ser att ni inte kan gå in till sidorna i kanalen.
  • Det är viktigt att säkra masten i längdled så att den inte glider om man går på grund.

Det mindre vanliga, men kanske bekvämaste sättet är att låta en transportfirma ta masten genom Europa. Det kan dock bli dyrt och det kan löna sig att kontakta flera speditörer då kostnaderna kan varierande avsevärt. Det kan också bli dyrt att ångra sig på vägen. Man får räkna med minst ca 50€ per meter mast och 50€ för bommen.

Transportföretag:

Torgersson, Henån 0304-313 30
Karlans Båttransporter, Munkedal www.karlans.com
Jydsk Bådtransport, Danmark  jydsk@post.tele.dk
Glogau Yachttransporte, Tyskland www.glogau-yachttransporte.de
Guenter Obst, Tyskland www.trans-yacht.de
Ford Yachttransport, Tyskland  www.ford-yachttransport.de
Yachtingservice Wolfgang Graf http://www.yachtgraf.de
Uwe Schriever, Tyskland www.yachttransport-schriever.de
Steinkamp Watersport, Holland www.steinkamp.nl

Tänk på att ha en täckande försäkring. Det är inte alltid att speditörens försäkring gäller för allt. Kontakta det egna försäkringsbolag och följ upp med eventuell tilläggsförsäkring.

Förslag till avmastning: Böbst Werf i Travemünde. Trave till Stettiner Yacht Club som ligger bakom ön strax före Lübeck.

Påmastning: Port-Saint-Louis-du-Rhône: Port Napoleon eller grannvarvet Navy Service.

Avgifter. I Frankrike och Belgiska Flandern krävs en "Vignette" som är en kanalavgift, se bild 3. För Frankrike kan den köpas hos VNF på Internet eller på första VNF-kontor man kommer förbi, normalt i första franska slussen. Det går att köpa en Vignette för en kortare eller längre tid och kostnaden är beroende av båtens längd, se prislista 2015.

Det kan vara av intresse att veta att vissa inre vattenvägar i Frankrike inte administreras av VNF och att VNF därför inte kan kräva Vignette för dessa. Speciellt gäller detta för Rhône, eftersom det kan betyda att man kanske kan köpa ett Vignette för en kortare tid på väg till eller från Medelhavet eftersom tiden på Rhône inte behöver räknas med. Rhône administreras av CNR (la Compagnie Nationale du Rhône) som är en halvstatligt fransk organisation. På CNR:s engelska hemsida står det: “the role of VNF is to oversee the operation of inland waterways, except those under concession such as the Rhone, and promote river transport in France.” Vad som gäller för Saône är i skrivande stund oklart, men troligen administreras den av VNF.

I Belgiska Flandern (Vlaanderen på kartan i bild 4) kostar det för ett år (2014) €80 för båtar som är kortare än 6 m och kan gå fortare än 20 km/tim samt för övriga båtar som är mellan 6 och 12 m. För båtar som är längre än 6 m och kan gå fortare än 20 km/tim samt för övriga båtar som är längre än 12 meter kostar det €160. Det går också att köpa en Vignette i Flandern för tre månader för €40 respektive €80. Mer information på vattenmyndighetens hemsida, där du även kan hitta en hel del annan information: (Waterwegen & Zeekanaal NV)

I Belgiska Vallonien, se kartan, och i Tyskland finns i stort sett inga officiella avgifter. Undantag är Kielkanalen som kostar några hundralappar att passera för en fritidsbåt samt de stora slussarna på Mosel. På Mosel finns det också små slussar för fritidsbåtar vid sidan av de stora (som är avsedda för den kommersiella trafiken), se även under Slussar. Om man av någon anledning, t.ex. djupgåendet, måste gå igenom de stora slussarna måste man ibland betala en mindre avgift.

Vid inklarering i Vallonien i Belgien bör man lägga några euron i den lilla låda som lämpligt står framställd framför tjänstemannen. Det snabbar på inklareringen avsevärt. I Holland förekommer det att sluss- eller bropersonalen uppvaktar med en träsko i ett snöre. Det finns skyltar som anger vad man skall betala. På vissa platser gäller även avgiften för kommande närliggande broar. Det gäller att ha framme jämna kontanter när man passerar brovakten. Någon tid för växling finns inte och de tar inte kort! Även i Tyskland har vi blivit uppvaktade med en kollekthåv för något lokalt förbättringsprojekt, så det är alltid bra att ha några euron i fickan. I mindre slussar som är manuella och drivs med handkraft tar personalen inte illa upp om man lämnar lite dricks.