BerlinResplan
  1. Vår rutt våren 2011. Klicka på bilden för en större kopia.

  DSCN1709M
  2. Tobias ville nästan inte släppa ratten.

  DSCN1710M
  3. Ellen i Sassnitz oroliga hamn.

  DSCN1733M
  4. På promenad i Sassnitz.

  DSCN1737M
  5. Briggen Aphrodite säkert förtöjd i Sassnitz hamn.

  DSCN1739M
  6. Den imponerande klaffbron i Wolgast.

  DSCN1810aM
  7. Matlagning mitt ute i Stattiner Haff.

  DSCN1806M
  8. Ett av många nät i Stattiner Haff.

  DSCN1826M
  9. Den udda, men välkomna hamnen Przystań "Delfin"
  DSCN1879M
  10. Det är vanligt med cykelstigar längst floder och kanaler.

  DSCN1868M
  11. Fiskare på Oder
Kanaltur till Berlin våren 2011. Del 1

Från Karlshamn till polsk-tyska gränsen på Oder

Skrivet av Per Abrahamsson

Redan när vi avslutade vår rundresa på Europas kanaler 2008 började min käresta Anne och jag fundera på målet för nästa kanaltur. Vi hade på vägen till Travemünde träffat två par från Helsingborg som var på väg till Berlin. De beskrev med passion det vackra sjösystem runt Tysklands huvudstad. Ju mer information vi fick fram desto mer förvånade blev vi. Runt Berlin ligger norra Europas största sammanhängande sjö-, flod- och kanalsystem. Dessutom kan man gå in i Berlins centrum och tuffa runt på floden Spree och olika kanaler, ja faktiskt ända fram till riksdagshuset. Jag hade då börjat samla information om min hemsida om Europas kanaler, så det blev ett enastående tillfälle att förena nytta med nöje.

Under vintern 2011 tog planerna fart och ledde till beslut att gå till Berlin i maj. Vi skämtade om att det skulle vara kul att förtöja i en av pelarna på riksdagshuset, som ligger alldeles intill Spree, åtminstone på kanalkortet. Vi skulle gå till Berlin och sedan tuffa runt lite på en del av det stora sjösystemet. Rutten som blev av återges i bild 1. De gula cirklarna med en röd punkt i representerar övernattningsställen.

Efter sjösättningen av vår Ellen, en Nimbus 26, den 13 maj och studier av diverse sjörapporter kom vi fram till att avresan skulle ske redan dagen efter. Det är inte speciellt angenämt att gå med en liten motorbåt på öppet vatten när det friskar på, och vindarna skulle öka senare i veckan. Anne kunde av olika skäl inte följa med den första etappen som gick från Karlshamn till Sassnitz via Rönne på Bornholm. I stället följde min son Tobias med. Anledningen till valet av Sassnitz berodde på att det gick färjor dit och att man sedan var inne i kanalsystemet vid Peenemünde söder om Sassnitz.

Första natten övernattade vi i en mycket fin hamn i Rönne, där vi blev inlotsade av en trevlig medlem i båtklubben till en bra plats. Där hade vi också tankat diesel för den vidare färden. Tobias hade under färden mer och mer övertygats om att han skulle skaffa båt. Han hade svårt att överlämna förarplatsen åt mej, även om det blev lite guppigt den sista sträckan in till Sassnitz, se bild 2. Väderlekstjänsten hade lovat 5-6 m/s sydlig vind, men det ”brallade” nog på till upp emot 10-12 m/s från SV innan vi var framme. Dessutom gick vindrutetorkaren för förarplatsen av så det kändes lite svajigt. I Sassnitz mönstrade Tobias av och tog färjan till Trelleborg. Några dagar senare anlände Anne med färjan.

Till skillnad från Rönne var hamnen i Sassnitz ingen angenäm upplevelse, se bild 3. Den sydvästliga vinden gick rakt in i hamninloppet, som sedan smalnade av och gav en mycket orolig upplevelse. Dessutom for tur- och fiskebåtarna ut och in i hamnen utan någon som helst respekt av hastighetsbegränsningen. Båtarna rullade kontinuerligt fram och tillbaks. Klicka på bild 3 för en liten filmsnutt om upplevelserna i hamnen. Inte ens de största segelbåtarna låg lugnt.

Trots att vi har rejäla ”brädfendrar” utanför ordinarie fendrar slets två fenderskydd ut på nolltid. Så min rekommendation är att inte ha några fenderskydd på kanalresan, det gäller även i slussarna. Det fanns el i hamnen men vattenkranarna hade entums rörgänga och det gick inte att få tag i någon adapter i hela Sassnitz. Hamnen var också en turistfälla med massor av flytande och landfasta restauranger och affärer med vykort, suvenirer och modevaror av olika slag. Kort sagt, inget att rekommendera för mer än en kortare tilläggning.

Det gick dock bra att köpa fisk av alla de sorter i hamnen. Anne provade t.ex. på horngädda som var delikat. Staden är ganska vacker med nya och gamla hus om vart annat, bild 4. Vi märkte sedan under resans gång hur mycket man rustat upp det gamla DDR. Tack vare att man behållit det gamla där det var möjligt och pietetiskt renoverat husen var det forna östtyskland en angenäm upplevelse. Inte så mycket nybyggda betongbyggnader som i väst. En av nätterna kom en holländsk brigg in i hamnen och lade till vid kajen mitt emot oss. Det var nästan spöklikt att se hur den i blåst och mörker la till med millimeterprecision mellan fiskebåtar och lastfartyg, bild 5.

Det hände något underligt med kompassen i Sassnitz. Den visade helt plötsligt 90° fel. Vi gick till en båttillbehörsaffär och jämförde. Alla kompasserna visade olika och enbart en hade ungefär samma värden som vår. Kan det ha något samband med att vi låg i en gammal östtysk gränsstad, inte vet jag.

I Sassnitz fick vi också ett meddelande från Telia att vi hade överskridit kostnaderna, ca 600 kr, innan man stänger av det trådlösa bredbandet utomlands. Det kostar ca 35 kr/MB att använda sitt trådlösa bredband utomlands så det blev snabbt stora summor. Trots att vi använt routern måttligt kom jag på att den automatiska uppdateringen av programvaran från Microsoft var på. Datorn hade alltså stått och tuggat MB för fullt medan jag fridsamt satt och mejlade. Det är alltså viktigt att stänga av dessa funktioner, även uppdateringen av antivirusprogrammet, som ju känns lite obehagligt, samt automatisk nedladdning av bilder i mejlen. Efter att ha skickat ett SMS fungerade bredbandet igen. Tyvärr visade det sig när jag kom hem att jag hade glömt ta bort den automatiska nedladdningen av uppdateringar i alla andra program än Microsofts, så det kom att kosta över 5000 kr trots att jag använt Internet mycket sparsamt och mest till mejl.

Nåväl, Anne kom med färjan, och efter att ha legat inblåsta några dagar i Sassnitz, tog vi mod till oss och tog oss den sista sträckan på öppet vatten längs Rügens östkust ner till Peenestrom, där kanallivet kunde börja. Peenestrom börjar vid den gamla tyska raketbasen Peenemünde och sträcker sig till innanhavet Stettiner Haff, eller Zalew Szczeciński som det heter på polska. Peenestrom är en liten ringlande vattenled genom ett vackert landskap, ömsom marskland med ett myllrande fågelliv, ömsom betande kor och ömsom små byar och städer. Första natten stannade vi i Wolgast, med en märklig blandning av gammalt och nytt. Det nya representerades bl.a. av en imponerande klaffbro, bild 6. Efter att ha sett staden firade vi Annes födelsedag med ”båtbuffe” bestående av färsk sparris, en burk krabba, en burk makrill och en burk wokgrönsaker samt ris och därtill ett gott vin inhandlat i en Großmarkt för 2,43€. Till efterrätt blev det en tårta gjord på fikon, dadlar, apelsin och mandlar samt kaffe med avec.

Här gjorde jag en del justeringar av vårens klargöring av båten. Tyvärr var det en del vatten i kölsvinet som såg oljeblandad ut och var i behov av sanering, men det var nog inte så farligt. Troligen hade vattnet runnit bakåt från fören där det ”gömt sig” i kölsvinet eftersom båten legat framåtlutad i vaggan på land. Oljehinnan kom troligen från en läckande inspektionslucka i dieseltanken och möjligen från något spill när jag bytte olja.

Sedan gick vi runt och letade efter reservdelar till fekaliepumpen som slutat att fungera. (Det är fortfarande ont om stationära pumpanläggningar för tömning av septiktankar i Tyskland). Jag höll på att köpa en ny pump som såg ut likadan som den gamla, men som tur var så upptäckte vi att den var avsedd för tömning av duschvatten och hade troligen inte klarat sig så länge. Ännu större tur var det att jag upptäckte i båten att jag monterat en ventil som stänger av utloppet till pumpen när man sugtömmer. Det var bara att ställa om ventilen och vips fungerade pumpen, dock inte i hamnen utan i Stettiner Haff.

Nästa morgon vaknade vi av att göken gol och en klarblå himmel i Wolgast. Vi fortsatte ut på innanhavet Stettiner Haff och gick in i Lassan, för att det skulle finnas en fekaliesug där och ett varv. Slangen till tömningsanordningen saknades dock och varvet såg mest ut som en skräpig båtskrot med några fallfärdiga förrådshus. Hamnkaptenen kunde nås på ett telefonnummer. Inget att rekommendera till oss svenskar alltså, som måste man säga är något bortskämda beträffande hamnar.

Vi övernattade i stället i nästa hamn, Ueckermünde, en liten mysig hamn vid en å som rinner ut i innanhavet, och lyssnade till näktergalar och sävsångare utanför. Vi gick in i den nybyggda marinan och tankade, men tyckte att den såg rätt snobbig ut, där låg bl.a. ett stort antal speedbåtar, så vi fortsatte till en lite mer modest småbåtshamn närmre staden. Där fanns alla bekvämligheter inklusive Wi-Fi (5€), men ingen fekaliesug (den fanns i den nya marinan nästgårds). Vi träffade flera mycket vänliga och hjälpsamma människor här. Som på de flesta hamnar vi besökte i Tyskland var det poletter till duschen, och tiden är oftast i kortaste laget, ca 4 min, så det blev att duscha i raketfart. Tyskland verkar vara ett polletternas förlovade land. Det var poletter till det mesta som dusch, dörrar, tvättmaskin och torktumlare, i Grabow var det till och med poletter till fekaliesugen. Vi funderade mycket på hur den polska gästflaggan skulle hissas, var det rött upp och vitt ner eller tvärt om. Inte ens mackägaren viste säkert utan gav oss fel uppgift. Men det ska vara vitt upp och rött ner. Det fann vi på Google.

Det var väldigt grönt och vackert och massor av fåglar inne i landet, vi passerade till och med en havsörn i vassen på 25 meters håll. Vid middagstiden dagen efter passerade vi gränsen till Polen mitt i innanhavet. Mitt ute på innanhavet lagade vi mat, stängde av motorn och åt i lugn och ro i stiltje och utanför farlederna. En fantastisk upplevelse, bild 7. Även om Stettiner Haff är ganska så djupt rekommenderar jag att inte gå utanför farlederna på natten då det finns ett stort antal fiskenät utan lanternor här, bild 8.

Från Stettiner Haff gick vi in i Oders flodmynning vid Trzebiez i sydöstra innanhavet (där man kan masta av hos båtklubben Coż). Det hade visat sig vara svårt att få tag på några kanalkort över Oder, men på en polsk hemsida hade vi hittat kanalkort som gick att ladda ner. Se Oder. Sedan gick vi genom Oders floddelta fram till Szczecin, som är en stor hamnstad med massor av fartyg, skrot- och kolhögar, varv med hundratals kranar, torrdockor. Här var ett spännande och rikligt hamnliv med bogserbåtar och pråmar som tuffade runt och till och med en roddbåt som tränade att ro, Academia Morska (marinuniversitet).

Efter att ha konsulterat ett polskt fiskarpar på Oder, de på polska, vi på engelska och svenska (vi har fått tips om att polackerna inte är så förtjusta i tyska), chansade vi på att gå in i en trång kanal som utgick från Oder precis där vi var (km 33,6), eftersom vi kunde skymta några båtar i slutet på kanalen (Przystań "Delfin", position N 53° 24.226’ E 014° 32.296’, strax söder om Szczecin). Där hittade vi en liten oas med fritidsbåtar i världens ruggigaste miljö, omgivna av gamla industribyggnader och vrak med en infart kantad av undervattenpålar, bild 9. Men det kändes ändå jätteskönt, alternativet var att gå tillbaks 7 km eller gå till en marina på ca 3 timmars avstånd som de visade oss. En man i den lilla hamnen kunde lite engelska och var vänlig att följa oss till en ”hamnkapten” som genast talade om att det kostade 10€. Han visade oss raskt en plats när vi sa att det var OK.

Allt var helt fallfärdigt men folk pysslade med sina båtar runt omkring och det såg väldigt hemtrevligt ut. Det värsta var att vi inte kunde gå iland efter kl 22 för då är området låst och hundbestarna är utsläppta. Dessutom dundrade åskan och regnet öste ner. Vi passade istället på att ladda ner lite information om Polens mörka historia. Detta gjorde vi sedan på många platser vi övernattade vid. Ett intressant sätt att studera platserna närmre och få perspektiv på historien. På natten vaknade vi av att hundarna stod utanför båten och morrade, vi låg skräckslagna och vågade inte röra oss. Tänk om hundarna kan ta sig ombord? Det blev inget nattliv den kvällen alltså. Men när vi tittade lite närmare i hamnen på morgonen så var det jättevackert och gökarna gol, näktergalarna kvittrade, i starholkarna pep fågelungarna efter mat och i den näckrosfyllda hamnen hade grodorna koncert.

Efter Szczecin delar sig Oder i två grenar, Odra Zachodnia (västra Oder) och Odra Wschodnia (östra Oder). Vi valde västra Oder eftersom den verkar lugnast och mest omväxlande och vi kan varmt rekommendera den. Valet skedde redan i norra Szczecin genom att följa den västra kanalen genom staden.

I träskområdet mellan Oders två armar fanns ett rikt fågelliv med bl.a. massor av hägrar och sjungande sävsångare och andra fåglar. Vi hade fått tips av en fågelskådare att det skulle finnas massor av storkar här, men vi såg inte en enda. De uppträdde inte förrän vi kom in i Tyskland. Utefter floden finns det cykelstigar här och eftersom vi hade fint väder så blev det ett ständigt vinkande på glada cyklister, bild 10. På och vid floden var det många fiskare i båtar eller på land, bild 11. Nu började också mistlar att dyka upp i träden utefter kanalen. Vi bestämde oss för att skaffa någon att pryda båten med om vi hittade någon på lämplig höjd utefter vår färd. Härifrån och i stort sett utefter hela vår tur var kanaler och floder kantade av massor med blommande Akacior.

I närheten av den lilla byn Staffelde gick vi ut ur Polen. Sedan är Oder en gränsflod mellan Polen och Tyskland men efter ytterligare ett antal kilometer, vid Schwedt, gick vi in på Hohensaaten-Friedrichsthaler Kanal, nu var vi inne i Tyskland. Reseberättelsen fortsätter i del 2.